Den 15 Mars

Sitter och väntar på planet som skall föra mig hem och många tankar passerar. När vi närmade oss flygplatsen i Mytilini så såg vi en båt som kommit iland med 45 passagerare.

Läste att i går druknade ca 45 människor på väg från Maroko till Spanien. Samtidigt läser jag att människor blivit skjutna i Nya Zeland. Vilken människa har rätt att ta livet av någon bara för att vi har olika åsikter, religion eller politisk uppfattning? Ja människorna som förlorar i sina liv i havet är också offer.

Vi har under de här dagarna pratat om parallelen mellan dagens flyktingsituation och Utvandringen vi hade från mitten av 1800-talet till tidigt 1900-tal. Smärtan och förtvivlan som Kristina från Duvemåla kände, samma känsla känner idag fler mödrar än vi kan räkna. Alla ensamma barn som börjar att missbruka och blir kriminella när det enda de vill ha är trygghet. Många av de här barnen vågar inte berätta för familjen i hemlandet att de sitter fast i Grekland utan diktar ihop en sanning för att mor och far inte skall bli oroliga.

Många gånger får jag frågan, vad kan jag göra? Det viktigaste är att vi lyfter frågan så våra politiker vaknar. Alla människor har rätt till ett säkert liv, sjukvård och utbildning. Hjälp oss att hjälpa. 

Ha det gott

och ha en trevlig helg

kram

Den 14 Mars

Sista arbetsdagen i Grekland för den här gången. Känns både tungt  att lämna vännerna men skall bli skönt att få komma hem.

Som vanligt är det svårt att ta farväl av de människor som på bara några dagar har kommit att betyda mycket för mig. Några av dem kommer jag att bära med mig under en lång tid och undra hur deras liv kommit att bli. Som den fotbollsspelande barberaren som första dagen vi var här skadade sin tumme och som jag la ett förband på. Varje dag har han kommit för att fråga hur jag mår och för att få en kram.

Den minderårige grabben som kom med stor ångest och sa att livet i hemlandet vart svårt, livet i Moria är svårt och framtiden kommer att bli svår. Vilken framtid har dessa ungdomarna.

Jag kommer att samla mina tankar och berätta mer när jag kommer hem. I kväll skall vi träffa gänget från Doc Mobile och våra tolkar. Vi har hittat en underbar restaurang med en värdinna som lagar fantastisk mat högt upp på berget vi Thermi.

Så nu önskar jag er en god torsdagskväll och vill ni veta ännu mer så hör av er så kommer jag gärna och berättar.

Kram

Den 12 Mars

Idag har inte Lesbos visat sig från sin bästa sida. Sedan lunchtid så har det regnat och det har kommit många mm. När vi öppnade kliniken idag så var patient tillströmningen väldigt liten men helt plötsligt så  väller det in människor som vill ha hjälp. Var väldigt spännande att se mina patienter som ofta söker för förkylning. Jag har blivit ruskigt förkyld och tappat rösten. Flera patienter frågar vad jag tar för något mot min förkylning och efter en stund finner jag mig själv utbyta erfarenheter med gaml huskurer med patienterna och vi inser att vi trots kulturskillnader ändå har ungefär samma kurer mot flera olika åkommor. Jag inser att vi är lika på flera sätt. Några av patientera orkar dock inte vänta på doktorn utan går iväg utan att få mågon hjälp. En bild jag känner igen hemifrån Sverige. Jag likheterna uttrycker sig i olika former

Våra tolkar gör ett fantastiskt arbete när de hjälper oss. Det är idoga tjejer och killar som sitter och studerar mellan sina uppdrag. Jag beundrar även detas styrka. Tolkarna lever under samma misserabla förhållande som våra patienter men förutom sina egna problem får de också ta del av andra människors fruktsnsvärda upplevelser. Att de bara orkar.

Teresia och jag var också och besökte Hope Project som funnits i nästan 20 år. Där får bl.a flyktingarna måla tavlor. Många har aldrig hållit i en pensel tidigare men efter bara några få gånger så målar de fantastiska tavlor. Många av dem förmedlar mycket sorg och rädsla. Centret styrs helt av flyktingarna med lite stöd av grundaren av organisationen.  På centret mötte jag också en ung kvinna från Afganistan som är utbildad allmänläkare. Under eftermiddagen skulle hon på en intervju för att ev få börja arbeta. Korsar både fingrar och tår för att det skall gå vägen för annars är det slöseri med kompetens.

När det var dags att stänga kliniken så hade vår himel öppnat sig totalt så vi tog och körde hem några patienter till Moria Camp och till ett boende inne i Mytilini. 

Trötta, frusna och blöta åker vi hem och Björn och Tobias lagar en fantastisk, färdigköpt pizza med en liten egen twist. En av de godaste rätterna den här veckan. Vi är allla fyra tacksamma att vi kan krypa in i ett varmt hus och må gott medans våra vänner lider svårt i regnet och kylan. Ännu en gång undrar vi när det skall hända något. Vi måste lyfta upp det här problemet. Alla människor har rätt till en god sjukvård, skolutbildning och ett gott näringsintag.

Hjälp oss att lyfta problemet till våra politiker. Jag kommer , som jag sagt tidigare, gärna och berättar gärna för er om vårt arbete. 

Kontakta mig gärna på mailadress:

marianne@weactsweden.com

Lesbos under tunga moln

Tolkar som studerar engelska, franska och någon läser även svenska

Den 10 mars

Känns lite märkligt idag då Katarina åker hem. Teamet får en annan dynamik och vad händer nu? I ett team blir det att var och en tar ett speciellt ansvar för något. Medvetet eller omedvetet. Men vi vet ju att snart ses vi igen. Men samma känsla måste våre vänner känna då deras situation hela tiden förändras. Nya flyktingar kommer till lägren och andra sänds över till fastlandet. Volontärer kommer och åker. Jag tror att våra vänner inte vågar att knyta sig ann någon då det hela tiden är förändringar i livet. De har ingen fast punkt.

I går och idag är det stängt på One Happy Family. I går var vi inbjudna till en fantastisk fotbollsfest. På Lesbos har Barca Foundation tillsammans  med Movment of The Ground ordnat en anläggning med fotbollsplan där barn kan få komma vissa dagar och spela fotboll. Igår var det en stor händelse då fyra fotbollsspelare från Barca var här och hade work shops för barn från Kara Tepe och Moria samt grekiska barn från Moria by. Se glädjen i både barnen och de de vuxnas ögon kommer att sitta kvar på näthinnan. Att återigen möta Adil från Movment of the Ground och se vilket fantastiskt arbete de gjort och gör var fantastiskt.

På eftermiddagen åkte vi till Eftalou och Scala för att visa Björn och Tobias var We Act Sweden startade en gång. Känns fortfarande i hjärtat varje gång jag står vid stranden och ser ut över havet mot Turkiet. Tänker på alla dessa fantastiska personer som jag träffat. Människor som liksom du och jag vill ha en fungerande vardag med lugn och ro. Men jag blir också beklämd när våra politiker i EU förmenar dem detta utan istället använder dem som brickor i sitt maktspel.

Vänner!! Vi har sett vad man med enkla och små medel kan göra tillsammans för att inte bara få ett barn le utan även de vuxna.

Tack för att ni stödjer oss

Kram och ha en härlig söndag

 

 

 

Snart har han vuxit in i kläderna. Vad månde bliva av denna hjälten

Stranden vid Scala

Tillsammans är vi starka

Den 8 Mars

Första veckan på Lesbos.

Som vanligt så träffar man vänliga, kontaktsökande människor. Människor som trots flera månader upp till mer än ett år i Moria camp fortfarande har ett hopp och en dröm. Människor som försöker aktivera sig. Som kvinnorna i kvinnohuset på One Happy Family som syr vackra väskor av gamla kläder.

Jag har mött ensamkommande pojkar/män som inte har någon släkting kvar och som är ensamma och oroliga över vad som skall ske i framtiden. Som i sin förtvivlan tar till droger. När man pratar med dem så är det detsamma som vad du och jag behöver. Det mest basala i världen: uppmärksamhet, vägledning och kärlek. Man blir rörd när man hör den unga, ensamkommande mannen som med Tobias hjälp lär sig engelska och matte. I går satt de och tränade och då hörde jag hur han räknade högt på den bredaste skånska.

Jag har mött unga kvinnor som vill mer än att bilda familj. De vill även utbilda sig och skaffa sig en framtid. En av våra tolkar som vill utbilda sig till tandläkare och som försöker att läsa in så mycket som möjligt med hjälp av sin telefon

Jag blir så fascinerad över den stolthet som de människor som har speciella uppdrag på One Happy Family som lärare i skolan, säkerhetsvakter, matlagning mm. Det är så fantastisk att se barnen och  höra deras  skratt från skolan.

Idag på kliniken mötte jag en 20-årig ensamkommande man med en stor varböld. Han hade ont och grät av smärta men försökte hålla igen gråten då doktorn kom. Han fick gå hem till sitt tält ensam och vänta på  att uppsöka en kirurg som kan ta hand om honom i morgon

Jag mötte även en kvinna i 45-års åldern som kom till kliniken och trodde att hon var jättesjuk. Hon berättade att hon var ömsom varm och ömsom kall och det speciellt om natten. När jag berättade att det var helt naturligt och att det drabbar alla kvinnor mer eller mindre med början i den åldern och att det inte var farligt. Se hennes lättnad. Det svåra livet i hennes hemland har gjort att hon har kämpat för att överleva och hon kanske inte hade någon att tala med. Se hennes lättnad och känna den varma kramen hon gav mig var stort

Idag hade jag möjligheten att få träffa en person som jag hört så mycket om och som gjort så mycket för flyktingarna på Lesbos. Salam som gjort så mycket har också fårt lida mycket. Men han har trots allt återuppbyggt Team Humanity. Vi var där ikväll och fick se det fantastiska aktivitetscentrat för barn. När vi var där var det ca 600 barn med sina mammor där. Jag hade möjlighet att få dansa med några av kvinnorna i kvinnotältet. På området fanns 50 volontärer, som själva är flyktingar, som aktiverade barnen. När det är dags att gå hem så bildar de 25 kvinnorna och 25 männen en mänsklig säkerhets-kedja för att alla skulle komma hem tryggt.

Blev så glad när jag på internationella kvinnodagen fick höra att man valt en afgansk kvinna som ledare för flyktingarna på Moria.

Det finns så mycket tragik här nere bland flyktingarna men vi har också bevisat att vi tillsammans kan göra livet något bättre för dem.

Tack för din support och vi tar tacksamt emot din support.

Vill du skänka en gåva så swisha till

123 577 31 22

 

 

Den 6 mars

Dag 3 på kliniken. Glädje

Ett härligt team med läkare,  psykolog,  sköterskor, sekreterare, tolkar och volontärer. Många av  patienterna vi träffar berättar om sin livshistoria och sin flyktväg och vi förstår inte att de orkar kämpa vidare. Vi kan erbjuda dem en basal sjukvård men samtalen ger dem nog mer lindring.

I eftermiddag var det det svenska teamet som hade ansvar över kliniken. Jag kan säga att med Björn som doktor så var det inga problem.

En av tolkarna kommer fram till mig och börjar tala svenska. Han har en god vän som bor i norra Sverige och hans plan är att lära sig svenska helt och hållet. Han uttalar bl. a. sju på ett i det närmaste perfekt sätt. Han försöker även att lära sig franska och talar en fantastisk engelska. Man blir imponerad av dem som försöker att integrera sig i samhället.

Tobias, som inte arbetar inom sjukvården, gör nog en av de mest viktiga insatserna. Han går runt och talar med alla och knyter fina kontakter. I dag har han under flera timmar suttit och haft engelsklektion för några unga män. En av männen ville sedan fortsätta med mattelektioner. Se glädjen hos honom när han kunde räkna  ut divisionstalen.

Visst är situationen katastrofal för dem som sitter fast här i Grekland men det känns så fantastiskt att vi kan, med er hjälp och support, få vara med och ge dessa människor glädje. uppmärksamhet. 

Tack ännu en gång för ert fantadtiska stöd.

Lektion i engelska och matte

Lunch i solskenet

Den 4 mars

Vår första dag på kliniken för Doc Mobile. Vi var en ny trupp sjukvårdspersonal som började idag. Vår klinik är ganska välutrustad och ligger i anslutning till organisarionen One Happy Family.

Jag fick idag ta hand om sköterskemottagningen och en form av triage. Mina patienters problem bestod av skador från gårdagens fotbollsmatch alltså ortopediska skador. Jag saknade verkligen undersköterskorna från akuten i Helsingborg. Ortopedi är en av mina svagaste sidor som sköterska. Jag hade även patienter med förkylningar och huvudvärk. Det är inte alltid symtomen som är orsaken till detas besök utan behovet av uppmärksamhet och lite omtanke.

På One Happy Family så finns det utbildning i b.la. engelska. Man spela spel, och bara umgås. Det finns också ett kvinnohus med yogaklass, manikyr  mm. One Happy family har också en trädgårdsodling  och och ett kök där man lagar mat till ca 1000 människor. Det var en fantastisk god lunch på bulgur och egenodlade grönsaker. I området finns ickså ett gym som var välbesökt, samt en volleyboll bana där det spelades hela dagen

Många av flyktingarna arbetar på kliniken och på OHF som tolkar och säkerhetsvakter och de gör detta med stolthet och glädje. Många av dem har varir på Lesbos en ganska lång tid och även kunnat skaffa sig ett boende tack vare bidrag från UNHCR. I mars kommer det bidraget att dras in och våra  vänner blir utkastade från sina lägenheter ut på gatan. En av tolkarna, som varit på Lesbos i 1,5 år, blir nu utkastad på gatan från sin lägenhet efter 6 månader. En ung kvinna som nu lätt kan bli offer för kriminalitet och överfall då hon inte har någonstans att ta vägen. Hur många som hamnar på gatan vet jag inte  i nuläget men situationen kan förvärras igen. Känns konstigt att det är flyktingarna som drabbas så hårt när de flytt en situation som våra världsledare ofta bär ansvar över.

Jag mötte idag också en man som var sjuksköterska och som arbetat några år i sitt hemland som sköterska. Han var ledsen och förtvivlad då han tappade sin kunskap. Nu arbetsr han som tolk och  vi talades vid så visade han enorma kunskaper. Jag tänkte för mig själv; hemma saknar vi personal och mannen här saknar ett arbete. Någonstana måste vi väl ta vara på den kapacitet och kunskap som finns.

ja det var mina tankar för idag. Tack för er support och hjälp. Snälla!!! hjälp oss att sprida hur situationen är här nere. Vi behöver all hjälp vi kan få

kram alla

 

 

 

Grönsaksodling på One Happy Family

Sjuksköterskans behandlingsrum

Registrering av patienter. Tur man har en egen medicinsk sekreterare

Yttre väntrummets soffa

Den 3 mars

I går blev vi mottagna med åska och regn och Lesbos visade sig inte från sin bästa sida. Vi kunde i alla fall krypa in i vår varma lägenhet men regnet och kylan måste tära hårt på våra vänner i Moria camp bara några kilomteter bort. Lördag och söndag är lediga dagar för volontärerna i Doc Mobile. Vi blev dock inbjudna att gå på fotbollsmatch som hölls på en sportcamp inte långt från Moria. Fantastiskt att se människor med olika nationaliteter, män och kvinnor spela tillsammans. Med blodigt allvar och med en sträng domare spelades fyra matcher. En av spelarna skadade sin tumme. En misstänkt fraktur och med endast ett alldeles för brett stödförband och en tungspatel som stabiliserade tummen och 2 Panodil och 1Ipren gick den unge mannen ut på planen och försökte spela sista matchen med handen i högläge. På eftermiddagen åkte vi vidare mot nord-ost för att besöka platserna där We Act Sweden egentligen startade. På vägen dit hittar vi en alldeles underbar restaurang. När vi sitter och äter så ringer min telefon. När jag svara så är det en man som säger att han ringer från Sverige Demokraterna och vill undersöka vad jag tycker om de för höga bidragen till flyktingarna. Första frågan är om jag tycker att det är problem med att det har kommit så många flyktingar till Sverige. När jag svarar att det tycker jag inte och att jag just nu är på Lesbos och arbetar som volontär. Utan att ens säga hej då så lägger han på luren. Med ett stort skratt forsätter vi att äta och konstaterar att han nog inte vågade ta debatten med en volontär. Ja i stort har det varit en dag då vi tränat skrattmusklerna. I morgon startat vi vårt arbete på kliniken. Tack för att ni finns och stödjer oss