Långfredagen den 10 april

Vaknar tidigt av fågelsång och att solen skickar sina varma strålar genom fönstret. Det är en fantastisk morgon och med kaffekoppen i handen så njuter jag av stillheten. Men det är ju inte som vanligt för samtidigt har vi hamnat i en situation som vi inte är vana vid. Vi har belägrats av något osynligt som ruckat på vår trygghet och oron finns där men också viljan och styrkan att överleva detta osynliga som för alltid satt sina spår.

Men det finns ju aldrig något hemskt utan att det för något gott med sig. Vi har upptäckt att vi behöver varandra mer än någonsin om än på avstånd. Vi hör och läser om alla initiativ som tagits för att hjälpa varandra och nu ser vi att det inte är hudfärg, religion eller kultur som är avgörande, nej det är att vi hjälps åt som har betydelse.

Samma oro som vi känner, samma oro känner våra vänner i Moria Camp. Rädslan för att få in Covid-19 i lägret är befogat och situationen i lägret är nästan uppgivet och en redan omänsklig situation blir ännu sämre.
I Moria Camp finns en vattenkran på 1300 personer. Elektricitet finna bara ett par timmar under morgon och kväll. Maten är näringsfattig och ibland i det närmaste oätlig. Man bor tätt intill varandra så att hålla avstånd är otänkbart och skulle corona-viruset få fäste i lägret så skulle det vara en katastrof.
Man har begränsad möjlighet att röra sig utanför lägret och får enbart lämna lägret om det är något akut. Frustrationen i lägret ökar och ungdomar ansluter sig till gäng med droghandel, missbruk och kriminalitet och dessutom ökar rivaliteten mellan gängen som bidrar till sammandrabbningar, slagsmål och knivslagsmål och våld hör till vardagen.

Som tur är har ingen i Moria camp blivit smittad och sjukvårdsteamen på plats i Moria arbetar med att identifiera om någon person blivit smittad. Skulle någon bli sjuk så skulle många smittas på kort tid. Det är en erfarenhet från tidigare smittosamma utbrott.
UNHCR har börjat planera med att evakuera de mest sårbara (över 60 år) underliggande sjukdomar men med tanke på att ett så stort antal personer som befinner sig på Moria Camp så kommer detta att ta tid.
De olika sjukvårdsteamen arbetar sida vid sida för att bekämpa situationen och tillsammans med Läkare Utan Gränser försöker man bygga upp isoleringsmöjligheter inför kommande coronapatienter. Uppbyggnaden av isoleringsplatser tar tid och vi hoppas att de hinner få iordning på dem innan de första patienterna insjuknar.
Idag skickas misstänkta corona-patienter till Folkhälsomyndigheten på ön och de avgör om de skall testa eller ej. I nuläget finns inga isoleringsmöjligheter och på sjukhuset i Mitilini finns 6-7 intensivvårdsplatser.

Källan till informationen är en fantastisk sjuksköterska från Sverige som arbetar som koordinator på Medical Volunteer International. När jag frågar henne vad som behövs mest så är svaret; Så många händer som möjligt. På grund av pandemin har många volontärer åkt hem och situationen är väldigt ansträngd för de volontärer som finns på plats. Hon fortsätter vidare och säger att det bara finns små organisationer på plats och att EU måste ta ett större ansvar för dessa människorna. Hon avslutar vårt samtal med orden; Vi behöver all hjälp vi kan få.

Vill du hjälpa till så hör av dig så berättar jag mer.

Vill du stödja vårt arbete så swisha till 23 577 31 22

Tack för att du finns där för de som behöver vår hjälp

Den 27 Mars

I dag villjag presenera två fantastiska personer.

Hon kom till kliniken inne på Moria Camp, en liten, tunn och väldigt vacker kvinna i 20-års åldern. Knappt 160 cm lång så lyckades hon fylla väntrummet med lugn och med stort förtroende från patienterna tolkar och informerade hon mig om patientens problem. När vi sita veckan fick information om COVID 19 utbrottet så kom hon fram till mig och sa: "Idag så skall vi ha barnmottgning och det kommer att bli många barn i triage och nu inför coronavarningen så måste vi försöka undervisa mammorna om vikten av hygien. Jag vet att det är svårt med hygienen här men vi måste göra vad vi kan för att förhindra att få in viruset här"
Denna lilla men starka kvinna tog tag i situationen och varje halvtimme så stod hon och andra tolkar och informerade personerna i väntrummet om hur man tvättat händerna rätt.
Vid lunchtid så fick jag möjlifhet att lära känna henne bättre. Hon flydde från sitt land då hon inte hade möjlighet som kvinna från landet och med fattiga föräldrar att  studera. Utan några större ekonomiska resurser begav hon sig iväg mot Europa. Hon har fått arbeta med olika arbeten för att få ihop pengar till resan, hon har utsatts för våld och övergrepp men med sin beslutsamhet och längtan efter, som hon säger, frihet har hon kommit till Moris men nu är hon fast här. 

Vi sitter tysta en stund ute i solen bakom kliniken omringade av en mur med taggtråd längst upp. Efter en stund säger hon tyst.  " Varför gäller inte me too mig och mina systrar på flykt. Som ni förstår kunde jag inte svara utan i en omfamning satt vi tysta.

Men jag vill bolla min fråga vidare. Är vårt land för fullt för att vi skall kunna rädda våra vänner till ett bättre och tryggare liv?

Den andra personen jag vill presentera är en ung man från Afrika. Han arbetar varje dag som tolk och tar hand om patientliggaren i väntrummet. När patienterna registrerats i triage 1 så kom de till mig och jag prioriterade patienterna och min vän skriver upp dem på en whiteboard, namn språk och prioritering. Första dagen som vi skall samarbeta så får han en snabb lektion om vilka parametrar vi skall vara observanta på.
Den här dagen med  barnmottagningn (ca 120 stycken barn) så kommer han och rycker i mig.  Kom fort, säger han, jag tror att det här barnet är  mycket sjuk och du måste prioritera honom nu. Mycket riktigt, med drygt 40 graders feber, snabb andning  och nackstyv så var det bara att få tag i en läkare som kunde skriva en remiss till sjukhushet i Myilini.
Innan vi stänger kliniken för dagen så sätter vi oss och har en debriefing. Vi sitter på en bänk i väntrummet och pratar. Han berättar också att hans politiska åsikter inte stämmde överens med sitt lands regering och att han inte har någon möjlighet att utbilda sig då han protesterat mot vad han anser är diktatoriskt och korrupt. Men, säger han, jag saknar min familj. Jag är ensam i Moria och allt jag vill är att studera och få ett bättr liv och det väörsta är att jag inte vet när jag får träffa min familg igen

Är vårt Europa för fullt för dessa fantastiska ungdomar.

I nuläget är situationen i lägret ännu svårare och de kommer inte vidare i nuläget men jag hoppas att du inte glömmer dem som behöver oss mest.

Undervisning i handhygien

Murar gör inte människan fri

Den 26 Mars

Då man bor i Moria Camp och får delar utrymmet av några fotbollsplaner med mer än 21 000 människor är så är risken att man bara blir en i mängden, en skuggga. Att tillsammans med alla andra kallas för flyktingar så blir man anonym och utan identidet. Men ser man individen men får man veta deras namn, får man höra deras berättelser om deras liv i hemlandet, flykten och nuvarande situationen i Moria camp så är de inta flyktingar utan människor med egen identitet som valt att försöka att få en bättre livsituation. Jag kommer att presentera några av de vänner som jag träffade och som ville att jag skulle berätta för er om deras livshistoria.
De första personerna som jag vill presentera är en familj som vi träffade:

Vi, Teresia, Björn och jag, sitter tillsammans med den lilla familjen runt ett middagsbord i deras lilla lägenhet. Bordet besår av ett nattduksbord och maten som serveras är en kycklinggryta med ris som smakar helt underbart.
Tonårsbarnet, som talar en ganska bra engelska, agerar tolk samtidigt som Google translate är till stor hjälp. De båda yngre barnen pockar på uppmärksamhet men telefonerna är det som intresserar dem mest.
Familjen kommer från ett land i mellanöstern där mannen var anställd inom skydd och säkerhet och hade dessutom ett eget företag vilket gör att det kunde leva ett gott liv. Med stolthet visar mannen upp en film på hustruns födelsedagsfest några år tidigare och festen var som tagen ur tusen och en natt.
Mannen kommer över hemliga dokument från regeringen vilket leder till att han och familjen blir hotade och för hustruns och barnens säkerhet så flyr de sitt hemland. Familjen får med sig en relativt stor summa pengar och en del smycken. Detta blir dock taget av polisen vid grekiska gränsen.
Familjen har under en tid haft råd att bo i en trång 1:a men de pengar som de lyckatsades de behålla är nu slut och de kommer med all säkerhet att hamna på gatan eller i Moria camp. Eftersom den resterande förmögenheten familjen har är låsta i hemlandet.
Tonårsbarnet har drömmar om att kunna utbilda sig  utan möjlighet att få gå i skolan så kommer hen eventuellt att förlora en del av det hen lärt sig.  Hen har ett drömyrke som kräver utbildning men ser den drömmen för varje dag som går blir svårare att nå.

Det andra barnet som skulle gått i lågstadiet får ingen skolgång alls och situationen gör att föräldrarna inte orkar ge hemundervisning. Barnets vetgirighet går inte att ta miste på men ingen orkar att tillgodose barnets längtan efter att få lära sig att läsa.
Det yngsta barnet är ganska utåtagerande och detta har han blivit under flykten från hemlandet.

Familjen har inte vågat gå utanför dörren till lägenheten sedan upploppen mer än att gå och handla det nödvändigaste. En kväll tar vi ner den lilla familjen till stranden. Det yngsta barnet som har en infektion orkar inte leka så mycket men att se mellanbarnet leka på stranden, engagera alla vuxna att ha kapplöpning att den upplevelsen skulle jag vilja att ni skulle fått uppleva. Det är med sorg i hjärtat som vi tar avsked av familjen men innerst inne vill jag tro att en dag skall den här familjen finna ett hem och att barnen skall få en utbildning en rättighet som alla barn skall få.

Att få en odelad uppmärksamhet om än för en liten stund ser man öppnar ett barns sinne

Resultatet blir en bild: Gemenskap ger glädje

Den 24 mars

Det har nu gått en dryg vecka sedan vi kom hem från Lesbos. Två veckor som ju blev allt annat än vad vi hade tänkt oss och med tungt hjärta lämnade jag det land som kommit att betyda så mycket för mig och med tungt sinne lämna alla de fantastiska människor som jag träffat greker, flyktingar och volontärer och som kommit att bli som en familj för mig.
När vi, efter en del besvär, kom hem så känner jag en stor tacksamhet att få bo i detta fantastiska land med den frihet vi har. I dessa tider av oro så kämpar våra folkvalda och experter för att få vårt samhälle att fungera. De ger oss all stöd vi kan få samtidigt som vi får ett förtroende från dem att ta vårt ansvar för oss ajälva och för varandra. Samtidigt som de kämpar för oss så är det många som kritiserar arbetet de utför  men de fortsätter oavbrutet att arbeta och hjälpa oss. Denna frihet har många av våra vänner på flykt inte fått uppleva. Nej säger de något negativt kan ett dödshot göra att de måste fly.

Vår resa den här gången var nog en av de tyngsta resor emotionellt som jag varit med om. Att se hur ondskan personifierad bland dem som var med i Thermis när vi kom till vår lägenhet. Att se de unga männen springa med tjocka påkar och skrika och äldre kvinnor och män som också sprang utanför vår lägenhet och högljutt skrek ut sitt hat. Samtidigt fick vi känna av omtanke och kärlek från vännerna på kvarterskrogen, den lilla affären och vår hyresvärd vilket gjorde oss trygga. Eller när vi fick mail från biluthyrningsfirman att vara rädda om oss då andra volontärer fått sina bilar sönderslagna och blivit hotade.
Vi fick uppleva en enorm gemenskap bland organisationerna på plats som tillsammans sida vid sida hjälpte de människor som inte har något.  Den stora sorg och förtvivlan som vi upplevede när några fientliga personer tände eld på skolan på One Happy Famaly vilet gjorde känslan starkare av att inget kan hindra oss att ge en hjälpande hand.
Situationen för våra vänner på Moria Camp har också förändrats sedan COVID-19 utbrottet. Ingen person på campen har i  nuläget inte smittats men restriktionerna gör att de inte får lämna campen om det inte är något akut. Tänk dig att dela plats med mer än 21 000 andra personer på en yta av några fotbollsplaner och som vanligt är det barnene som drabbas. 
Några av de personer som jag mötte bad mig att berätta om deras historia och jag kommer efter hand att låte er få ta del av dessa fantastiska personer. Jag hoppas att du vill ta del av deras historia.

Jag vill också tacka för allt stöd och kärlek som ni gett oss under vår resa .

Vi hörs igen snart

Kram

 

Den 16 Mars

Fick ett nödrop från en av våra tolkar inifrån lägret. På dålig WhatsApp-länk bad han om hjälp. Många skadade - stor kaos. Hoppas bli uppdaterad under dagen. Vi kan inte göra så mycket i nuläget men vi skickar våra tankar till alla i lägret.

Idag så sörjer föräldrar sitt barn. Barnet som omkom i branden på Moria Camp. Föräldrarna kommer att få kämpa med att komma över förlusten av sin sexåriga dotter. Det kommer inte att finnas någon krisgrupp som hjälper dem att bearbeta sin sorg utan de får kämpa själva att finna en ny vardag utan sin ögonsten.
Även flera tält blev förstörda. De tält som några människor kallar sitt hem och i och med branden förstördes de saker och minnen som var deras länk hem. Alla har inte en telefon där de kunnat samla bilder, sina värdepapper.
Utanför muren på Moria Camp som har ungefär 3000 innevånare, finns den s.k. djungeln. Där finns nästan 20 000 personer. Dessa bor tätt, tätt inpå varandra. Det finns oftast ingen el och man måste tända eldar för att få lite värme och i vissa fall kunna laga lite mat. I denna djungeln råder också djungelns lag. Människor är rädda och vågar inte lita på någon, de vågar inte att lämna sina tält i risk för att någon skall stjäla de få saker de har.
Självskadebeteendet är stort och suicidförsöken sjunker i åldrarna. I det här området finns mer än 2000 ensamkommande barn, flertalet pojkar, som driver vind för våg.
De allra yngsta, ensamkommande barnen försöker grekiska myndigheten få över till fastlandet och till en lugnare lugnare miljö. Hur situationen ser ut för dem där vet jag dock inte.
Situationen på Moria Camp förvärras. Så här skriver en kollega på plats: ”Pga corona har många organisationer tvingats lämna Moria förutom medicinska aktörer. De får mindre mat och vatten än vanligt. Våldet i lägret kommer troligtvis eskalera när en så hemsk miljö blir ännu värre. ”
Under den rådande situation som drabbats oss alla så hoppas jag att vi inte glömmer dem som har det ännu värre. Skulle viruset få fäste i lägret samtidigt som människorna är nedsatta både fysiskt och psykiskt kommer det verkligen bli en katastrof.
Jag vet att mina kolleger på plats gör en fantastisk insatts. Våra vänner på Medical Volunteers International behöver all support som de någonsin kan få.
Hjälp oss att hjälpa andra.

Swisha gärna en gåva till 123 577 31 22

Tack Tillsammans blir vi starka Kram

Det brinner på Moria Camp

Rester av ett tält som är ett hem

Den 13 Mars

Dag 13 på Lesbos.
Sista dagen på Moria Camp. Gott om patienter och som tur var, gott om läkare eftersom det var underbemannat med sjuksköterskor. Men med fantastiska tolkar som hjälp så kunde vi ro dagens arbete iland.

Det har varit en annorlunda resa den här gången men vi har som alltid träffat på fantastiska människor och nya vänner som etsats in i mitt hjärta. Ikväll har vi fått boka om våra biljetter på grund av att gränser stängs men inga gränser kan stoppa den gemenskap som vi känt från alla dessa människor med olika nationaliteter.

Nu tackar vi för oss och tack för ert support under vår resa. Ert stöd har betytt mycket för oss och jag hoppas att ni vill fortsätta att stödja oss. När jag kommit hem och samlat tankarna så hoppas jag kunna berätta mer om vårt arbete.

Ha en god helg
Kram

Man upptäcker vad man klarar sig på lite prylar när man lever som volontär men vårt värdfolk familjen Dimitri Markis ser till att ingenting fattas oss.

På One Happy Family så planterades detta trädet idag vi hoppas att OHF skall växa sig stark och fortsätta sitt arbete som sprider kärlek

Värmen har kommit till Grekland och blommorna på OHF sprudlar av liv.

Demonstration mot främlingskap i en lugn demonstration

Den 12 Mars

Dag12 på Lesbos!
Även idag fick Björn och jag vara på Moria Camp. Visserligen så kunde ”vår” MVI-klinik öppna på One Happy Family om än i lite mindre skala.
Även på Moria Camp så känner vi av oron för Corona och det vidtogs restriktioner vid Triage 1 för att minimera inflödet till kliniken. Vi fick också information att inte ta patienten i hand när vi hälsade vilket mottogs med ett leende av en del.
Det finns inga indikationer i nuläget på att någon smittats i lägret. För att kunna bibehålla en bättre hygien så sattes det upp nytt tvättställ.
På volontärsvis, alltså med stor kreativitet, så monterades ett nytt tvättställ upp. Inte helt godkänt enligt svensk byggnorm men helt funktionellt.
Vården i kliniken flöt med många som kom med infekterade sår, kontroll av blodtryck och blodsocker. Många fick också hjälp med att reglera sina mediciner.

Vi arbetade på som tidigare men vid lunch-tid började några unga män demonstrera utanför kliniken och deras budskap var att de ville transporteras över till Aten. Men en trygg polis gick fram och med en lugn stämma lugnade ner ungdomarna och snart så tystnade de och lugnet lägrade sig igen åtminstone för en stund.
Ha en bra kväll Kra

En läkare granskar röntgenbilder

Läkemedelsrummet och administrationen på ett litet utrymme

Här inne kan upp till 7-8 personer trängas för att hämta läkemedel eller få hjälp av den administrativa personalen

Här i taket drogs vattenledningen till nya tvätthon. Fastsatt med buntband i ribborna i taket

Nya tvätthon där avloppet går bakom dem som sitter väntrummet

Den 11 Mars

Dag 11 på Lesbos:
Åter en dag på Moria Camp. Precis när vi öppnade kliniken så öppnade sig även himmelen och regnet vräkte ner och ljudet av regnet överröstade oss när vi skulle triagera våra patienter.
Min tolk idag var en tystlåten, stillsam man och när jag ställde frågorna till patienten så fick jag hela anamnesen till svar och jag förstod att han hade en stor kunskap.
När jag frågade honom om hans bakgrund svarade han att han var läkare i sitt hemland men blev torterad på grund av sina politiska åsikter som inte överensstämmer med de som styr landet så därför vågade han inte vara kvar i sitt hemland med sin familj.
Till kliniken kom också idag en kvinna gravid i 8:e månaden. Hon hade fått diabetes och var nu insatt på insulin som hon fått på sjukhuset liksom en blodglukosmätare. Ingen hade talat om för henne hur hon skulle använda mätaren eller insulinpennorna, inte heller hur hon själv skulle kunna sköta sitt blodsocker. Oron för sin diabetes och för barnet och sin livssituation gjorde att det brast för henne och hon undrade hur livet skulle te sig för henne och barnet

I kväll träffade vi en familj och tillsammans med dem så gick vi på stranden och det var första gången på länge som barnen var utanför dörren. Rädslan för upploppen som var förra helgen gör att de inte vågar att gå ut. Det var fantastiskt att se den 8-årige pojken utmana Teresia och Björn på kapplöpning och till och med jag sprang en liten sträcka. Att sedan se hela familjen springa ikapp och leka tillsammans var gripande och det som grep mig var att trots alla problem som familjen gått igenom så så fanns det så starka band mellan dem och att föräldrarna öppet vågade krama varandra. När vi skildes åt så var både gamla och unga utmattade efter utflykten.
När man möter dessa människorna så märker man hur mycket vi har gemensamt och man förstår varför de lämnar sitt land. Och som min far sa; döm aldrig någon förrän du lärt känna honom eller henne.
Trötta efter dagens arbete och löpning tackar vi för oss och ha det så gott
Kram

Här berättar Björn för oss och familjen om den kvinnlig poeten Sapfos som skrev om passion och kärlek.

Den lilla grabben blåste såpbubblor ut mot havet och se hans förtjusning när ljuset bröts i såpbubblorna

Teresia och en av barnen ritar i sanden.

Och vi ser bilden av glädje och lyckliga människor som ler mot oss.

Den 10 Mars

Dag 10 på Lesbos.
Åter en dag på Moria Camp och eftersom Läkare Utan Gränser hade utbildningsdag så fick vi på Kitrinos Healthcare ta över även deras arbete .
I dag var det barnmottagning på hög nivå. Min kollega, jag och våra tolkar tog emot ca 120 barn med allt ifrån rinnande näsor till gränsen till sepsis.
Jag hade en ung pojke i början av tonåren som sökte tillsammans med sin mamma för hosta. Han tittade på mig med sina stora, bruna ögon men runt ögonen var det mörka ringar och slemhinnorna i ögonen och munnen var alldeles vita. Denna unga grabb med trolig anemi orkade knappt gå in till läkaren. Tyvärr vet jag inte vilken behandling han fick.
En pojke på ca 7 år som sökte för förkylning. När jag skulle ta hand hand och hälsa så visade sig att han är blind. Ingen tillgång till att få hjälp med skolgång och hjälpmedel alltså ingen framtid.
En man kom med sin lilla dotter som efter en infektion inte kände igen sina föräldrar och sov inte om nätterna. Sakta men säkert har hon börjat känna igen sina föräldrar men hon går inte och pratar bara enstaka ord. Nu har de varit på Moria i 10 dagar och pappan, som själv är farmaceut, vet att för varje dag som går så blir flickans förutsättningar mindre att få ett bra liv. Vilken förälder som helst skulle nog göra allt för sitt barn.
Med alla föräldrar på plats så hade vi lite utbildning i hygien. En gång i halvtimmen informerades alla i väntrummet hur man tvättar händerna och uppmärksamheten var stor.
Nu tar vi kväll och tack för din uppmärksamhet Kram

Mitt väntrum i Triage

Så här gör man när man tvättar händerna. Två Tolkar visar praktiskt hur man tvättar, spritar påminner om att inte glömma att tvätta tummarna och handryggen också

Bra informationsbilder i infektionernas tid

Den 9 Mars

Dag 9 på Lesbos:
På grund av branden i lördags och utredningen av den så fick vi jobba inne på Moria Camp idag också.
Min uppgift idag var att ta hand om blodtrycks-kontroll och blodsocker-kontroll och eftersom många inte har råd att köpa sina mediciner eller tappat dem på vägen hit så är det många som lider av högt blodsocker och högt blodtryck. Totalt hade vi ca 100 patienter på 6 timmar.
Undersökningarna tar ju tid på grund av att allt måste tolkas. En av tolkarna berättade för mig att han kom från Afghanistan och där utbildade sig till civilingenjör och hade något år kvar på sin utbildning. Men hans tro på jämlikhet för kvinnor och en mer demokratiskt politik så blev han tvungen att fly med sin familj. Han sa; de tog min framtid ifrån mig. Mina drömmar om ett riktigt bra arbete grusades och nu orkar jag nog inte börja om och vi vet ju inte om och när vi kommer härifrån.
I kväll träffade vi Fabiola. En fantastisk person som arbetar som physiotherapeut på campen Cara Tepe. Läs mer om hennes arbete och organisation Earth Medicine Physical Rehabilitation.
Kvällen bestod i mycket skratt men även djupa diskussioner och hon berättade för oss bl.a. hur hon bemöter svårt traumatiserade människor. Vi träffades på en trevlig restaurang där restaurangägaren var en fantastisk magiker som underhöll oss.
I Morgon så får vi arbeta på Moria Camp igen.
Känns gott att arbeta med duktiga kolleger från olika länder och kulturer.
Så nu säger jag Gott Natt
Kram

Den 8 Mars

Dag 8 på Lesbos.
I dag är det internationella kvinnodagen och för exakt ett år sedan då vi var här så ordnades det lite extra festligheter för kvinnorna från Moria Camp och det blev en kvinna som för första gången valdes att representera det afghanska folket på Moria camp.
Idag på kvinnodagen så är det med tungt hjärt vi inte kan fira kvinnodagen på One Happy Family då de håller stängt pga gårdagens brand. I väntan på att brandutredningen skall bli kvar så får vi arbeta på Kitrinos klinik på Moria Camp.
Dagen blev därför ett möte med övriga gruppen på MVI för en debreifing och därefter gick vi på upptäcktsfärd i Mytelini som är en mycket vacker stad med en gammal historia. Kvällen slutade med ett besök hos en familj som bjudit in oss.
På barn och ungdomars vis så var det mobiltelefoner som gällde men även såpbubblor och en ballong engagerade alla både barn och vuxna. Ikväll såg jag en fantastisk vacker kvinna som jag av hela mitt hjärta önskar att hon kunnat få vara en del av den internationella kvinnodagen och få ett värdigt liv och slippa sitta instängd i ett rum med sin familj utan att veta när hon kan kan få ett eget hem att pyssla i.
Efter en kväll med mycket skratt så säger jag god natt.

Dagen började med lite journalanteckningar från mina patienter från förra veckan. Inget jobb jag gillar precis men som tillhör jobbet😊

One Happy Family som bjuder till glädje och gemenskap

Är idag i spillror

Men vi hoppas att det snart finns en ny skola på plats.

Den 7 Mars

Lesbos dag 7

En dag med karaktär av berg-och-dalbanan. Dagen börjar med uppfräschning av vår klinikoch och betinget var att måla väntrummet. Tillsammans arbetande vi i ett fantastiskt team och vi passade på att införa den svenska fikastunden.
Glada och fyllda av energi tog vi en rundtur på ön och fick uppleva fantastiska vyer och se en imponerande akveduktt byggd på 200-talet efter Kristus.
Väl hemma får vi ett meddelande om att det brinner på One Happy Family som kliniken ligger på. Oroliga åker vi dit och vi får reda på att det brinner i skolan på centret och när elden är släkt förstår vi att kliniken har klarat sig från elden men vad det än är som orsakat elden så är detta en stor försluts för One Happy Family som gör ett enorm arbete och vi vet att de i nuläget behöver de all hjälp de kan få.
Trött, ledsen men tacksam säger jag god natt. Vi tackar för att ni finns och en hjärtekram från oss

Morgonen började alldeles förträffligt tack vare att Björn tog med sig riktigt och GOTT kaffe.

Teamarbete i målarstugan

Svenskt fika är fantastiskt

Trädgården på One Happy Family odlar grönsaker till maten som lagas i centret kök. Växthuset i bakgrunden är gjort av petflaskor. Återvinning.

Den 1800-år gamla akvedukten . Imponerande.

Dag 6 Lesbos

Lesbos dag 6.
Åter en dag på Moria camp tillsammans med olika organisationer. Något lugnare men en strid ström av människor med sår av olika slag som kom till oss sköterskor
Jag fick öppna en rejäl varböld på ett finger under omständigheter som ingen skulle vilja vårdas i. Men en tacksam patient som log nöjd när han gick därifrån utan värk i fingret och med antibiotika insatt.
Idag kunde vi även börja ta emot patienter på ”vår” klinik som tillhör Medical Volunteers International på One Happy Family och på måndag öppnar troligtvis även One Happy Family i mindre skala.

Fick en pratstund med en av våra fantastiska tolkar. Hen kom till Grekland för ca 2 mån sedan och hade bott i Moria camp fram tills nu men hens ekonomiska situation gjorde att hen kunde skaffa sig en lägenhet inne i Mytelini Hens orsak till flykten var att hen och hens familj var politiskt aktiva i sitt land vilket hade lett till förföljelse, dödshot och tortyr. Jag tänker på vilka fördelar vi har i vårt land. Utan risk för förföljelse, fängelse och tortyr kan vi uttala våra åsikter.
När jag pratar med dessa människor så är drömmen de har är att få komma hem, hem till det man känner igen, miljö, vänner, dofter och sitt eget lands fredagsmys. Vi glömmer gärna bort allt det som vi tar förgivet har tagits ifrån dem och det är därför de fått lämna sitt land.
Ikväll mina vänner när tacosen tas fram tillsammans med chips och godis. Sänd en tacksamhet till vårt fantastiska land med fantastiska möjligheter. Ha en jättetrevlig fredagskväll

Kram.

Min lilla vrå där jag skött mina patienter i 2dagar.

I den miljön fick jag behandla denna patient

Idag fick jag hålla i en 2 månaders baby. Om knappt ett år springer han. Detta är miljön han får springa i. Bland stinkande sopsäckar överallt och i ca 15 graders värme frodas det mesta och snart blir det varmare Jag önskar att den lille grabben tillsammans med sin familj får en bättre plats att bo på.

Den 5 Mars

Dag fem på Lesbos.
I dag samlades olika sjukvårdsteam inne i Moria Camp för att arbeta. Vi var många läkare, sköterskor och tolkar som sida vid sida behandlade hur många patienter som helst. Hur många vet jag inte då tillströmningen av människor var stor.
Det var beklämmande att se att lägret blivit så mycket större och att olivlunden runt själva campen nu fylldes av tält, presenningar som skydd och vad jag förstår hade inte alla ens ett skydd alls att sova i. I folkmun så kallas området kring själva Moria Camp för djungeln och där gäller djungelns lag med överfall, rån, våldtäckter, upplopp mm.
I natt vräkte regnet ner och kylan har varit bitande kall. Man kan bara tänka sig va hemskt att ligga under bar himmel då regnet öser ner och kylan bara griper tag i en.

När jag kom in i kliniken på morgonen så kom en av tolkarna fram och sa: ”hej mormor, dig känner jag igen”. Vi kom på att vi träffades här på Lesbos för exakt ett år sedan. Han hade blivit deporterad tillbaka till sitt hemland men trots faror och lidande så ansåg han att det är värt mödan och han hoppades att en dag få hitta något att kalla sitt hem. Straxt efter kom en annan ung man. Det var Ali, en av våra tolkar från förra året då vi var här. I 17 månader har han bott i Moria Camp. Lika troget tolkade han oss och stöttade på alla sätt och vis nu som då.
Jag frågade hur han klarar av att leva så här under så lång tid. Han svarade: jag jobbar här och sedan studerar jag. Ser på nyheter och filmer, läser tidningar för att lära mig språk. Utan bitterhet men med en målmedveten ser han framåt.
Jag hade idag ansvar för sårvård med omläggningar. Som hemma på sjukhuset så var det allvarliga sår med komplikationer och småsår som bara behövde ett plåster, uppmärksamhet och omvårdnad. Skillnaden här är att patienterna inte har tillgång till egenvård och risken för infektioner är mycket större här.
I morgon blir det återigen Moria Camp men samtidigt så öppnar MVI igen i en liten skala då kliniken också har renoverats. På måndag hoppas vi vara igång för fullt igen.  Jag önskar er alla en go kväll och tackar för din uppmärksamhet. Vill du stödja oss så gå gärna in på We Act Swedens Fb-sida. Där står alla uppgifter Kram

Den 4 Mars

Dag 4 på Lesbos.
Idag fick vi nog av att vara inaktiva så vi kontaktade Attika Human Support där en av mina stora förebilder är ansvarig för lagret som distribuerar kläder, skor med mycket mera. Kläder som många av bl.a. ni har donerat.
Vi arbetade tillsammans med Showerpower team. Det är ett fantastiskt team som har en plats dit kvinnor hämtas med minibussar för att i lugn och ro få duscha. Men på grund av rådande situation så har de valt att stänga verksamheten.
Det var fantastiskt att tillsammans med dessa härliga människor kontrollera, vika och sortera kläder.
Attika Human support är en org som ser till att hjälpen kommer fram. Men för att kunna distribuera allt det som alla skänker så går det åt pengar att köpa kartonger, tejp och bränsle till bilarna som distribuerar materialet.
Vill du hjälpa Attika Human Support så gå in på deras sida. Där har du de uppgifter du behöver. Det känns skönt att få vara lite hands on idag och vi hoppas också att få arbeta på kliniken i morgon Ha en riktigt go kväll.

Måste ju få se om den passar

Tack lilla Emelie, var ifrån du än är. Den här overallen kommer att värma ett litet barn

När jag stod och kontrollerade och vek kläderna så undrade jag ofta. Hur är den personen som skänkte detta plagget. Den här jackan skulle kunna ha varit min gamla mosters jacka. En kvinna med ett stort hjärta och humor Ja man såg mycket kärlek på arbetet idag.

Attika Human Support länken som ansvarar för att det du skänker kommer fram till den som är i bäst behov.

Den 3 Mars

Den tredje dag på Lesbos.
Åter en dag av väntan och frustration. Kliniken har även idag varit stängd men förhoppningar finns att den skall kunna öppnas inom kort eller att arbetet kommer att ske på ett annat sätt.
Vår dag har varit lugn men vi har hört att i alla fall någon organisation ytterligare har stängt och lämnat Lesbos.
Vi har haft en varm och skön dag då vi tog en promenad utmed stranden. Det Egeiska havet låg nästan stilla med små krusningar på ytan och temperaturen var nästan badvänligt. Men när jag ser utmed havet så ser jag krossade drömmar och förhoppningar, sörjer dem som inte kom i land utan fått sin sista viloplats i det djupa havet.
När vi går utmed stranden så ser vi en trasig gummibåt som några har tagit sig över havet med och ute på havet så ser vi kustbevakningens båt patrullera. Enlig Watch The Med -Alarmphone var det två båtar som försökte nå Europa men utanför ön Kastellorizo vände en av båtarna mot Turkiet medans den andra båten besköts av Grekiska kustbrvakningen. Man har inte fått någon kontakt med personerna i den båten och vi hoppas verkligen att de nått säkerhet någonstans.
Medans det politiska spelet fortsätter och människor är brickor i det spelet och många av dem barn så måste vi kämpa för deras rättigheter och ett värdigt liv. Vi hoppas snart kunna få rapportera om att vårt arbete kommit igång och tills dess: Tack för ditt stöd Kram

En båt som nått stranden vid Thermis. Vilka dessa människorna var eller var de kom ifrån vet jag inte men jag vet att det kommer att bli en lång, lång väntan och att inget kommer med all säkerhet att motsvara de drömmar dessa människorna hade

Ett vackert, stilla hav som också är en sista viloplats för många flyktingar

Den 2 Mars

Dag två på Lesbos.
Inte heller idag så har vi kunnat arbeta med det som vi brinner för. För det första så har det varit en grekisk helgdag och det mesta har varit stängt. Vägen till Moria har varit blockerad av polisen och en del organisationer har också evakuerat sina volontärer men i nuläget så ser vi inga hinder att vi stannar kvar.MVI (Medical Volunteers International) som vi arbetar med även den här gången tar inga onödiga risker men i nuläget väntar vi på att situationen skall lugna sig.
I går kom det 22 båtar till de grekiska öarna varav 11 båtar kom till Lesbos med mer än 500 personer. I morse kapsejsade en båt utanför Lesbos, i båten fanns 48 personer var av två små barn som fick föra till sjukhus. Ett av barnen gick inta att rädda utan dog. Våra tankar går till föräldrarna.
Att fly från ett land för att undkomma förföljelse, och krig och nu också förlorat sitt barn. Vem kommer att kunna stödja dem i sin sorg. De flesta runt omkring dem har också stora problem efter sin flykt. 
I kväll i Mytelini håller högerextremister demonstration. Vi har blivit tillsagda att hålla oss inomhus och vi sitter trygga i vårt hotellrum men utanför hör vi återigen helikoptrarna flyga över havet för att söka båtar och vad som händer om de siktar någon båt kan vi bara spekulera i.
Trots allt som händer hoppas vi att vi snart kan öppna kliniken igen för att kunna hjälpa en del av våra vänner.
Ha det gott och tack för att du tog dig tid att läsa och för ditt stöd

Den 1 mars

Första dagen på Lesbos blev inte riktigt som vi tänkt oss. Flera båtar hade kommit under dagen till olika platser på Lesbos och de övriga grekiska öarna.
Redan när vi kom till flygplatsen så förstod vi att mycket höll på att hända och när vi kom till vårt hotell så var det ett upplopp precis utanför vår lägenhet. Några båtar hade kommit till stranden utanför vårt hotell några timmar tidigare och några personer med fientlig inställning till flyktingar hade skjutit ut båtarna igen. Det som noterades var att de flesta av flyktingarna inklusive barnen inte hade några flytvästar.
Dessa människor som nu försöker fly över havet har enligt uppgift betalat mellan 1500-2000 dollar för att komma från krig, förföljelse och tortyr. Under tumulten blev en tysk fotograf attakerad, även den lokala chefen för UNHCR blev skadad liksom två personer från ortens kommunalråd när de försökte skingra mobben. (Källa Kepp talking Greece)

Själva har vi blivit ombedda att hålla oss inomhus och i morgon så håller kliniken stängd dels för att det är en grekisk högtid men också av säkerhetsskäl.
När jag sitter och skriver detta så hör jag hur helikoprar flyger fram utmed stranden där vi bor occh jag antar att det är båtar med flyktingar de söker. Får också ikväll höra att man tidigare har ordnat en camp där nyanlända flyktingar skall kunna bo en till två nätter för att hinna med att ordna deras papper och fingeravtryck innan de förflyttas till Moria camp men just nu så har några satt eld på den campen. Hur den situationen är i nuläget vet vi ingeting om
Det som har hänt idag gör oss både illa berörda och ledsna. Återigen är det människor som är brickor i det politiska spelet. Ja det är med blandade känslor som vi går till sängs denna kväll.
Vi kommer med information så fort vi vet mer och vi hoppas att ni vill följa oss under vår resa. Vi behöver ert stöd mer än någonsin men vi hoppas att ni också vill ge support till alla dessa människor som inte har någonstans att bo och som inte är välkomna någonstans.
Kram

Flyktingar som inte får gå iland utan båten knuffas ut igen.

Den 25 februari

Bara några dagar kvar tills vi återigen skall resa till Lesbos. Ön jag älskar men också en av de platser på jorden som  är ett tecken på ett hummanitärt misslyckande.

Riktigt till vilken situation vi kommer att arbeta i vet jag inte. När vi var på Lesbos för ett år sedan var situationen ganska lugn. På ön fanns runt 10 000 flyktinga. Idag är det mer än 21 000 på ön och flertalet av dem bor på Moria camp. På öarna totalt var det ca 15 000 människor i lägren idag är det totalt mer än 42 000 personer.

I lägret så det människor som är utmattade på fysiskt och psyskiskt men också människor som ändå försöker att genom demonstrationer påkalla omvärldens uppmärksamhet och  bön om hjälp.

Jag ber dig att följa Teresia, Björn och mig på vår resa och vi behöver er hjälp och support för att kunna hjälpa några människor. Tillsammans måste vi kämpa för dessa människors mänskliga rättigheter. Att kvinnor skall kunna känna sig trygga och barn skall kunna utvecklas.
Det vi behöver i nuläget är också pengar att köpa läkemedel . 
Swisha din gåva till: 123 577 31 22

Tack för att du finns och stöder oss.

Kram

Vår akutmottagning i 2 veckor. Medical Volunteers Internationals klinik på Lesbos

Statistik över antalet flyktingar på de grekiska öarna. Källa Aegean Boat repport

Demonstrationer och upploppen blir fler och fler. Bild The Guardian

Här bodde några ensamkommande ungdomar. Regnet tog deras hem. Bild Elena Lydonn